det har precis blivit 2011. jag sitter på ett tåg mellan nyårsfest och föräldrahem och gråter krokodiltårar.
varför? för jag att jag vet att detta året inte kommer bli likadant som det förra? för att jag är livrädd för att söka vidare, börja på något nytt? för att jag absolut inte vill lämna apelryd? för att det känns fel i hjärtat?
jag vet inte.
men det är första januari 2011 och jag sitter på ett tåg och gråter.
vid den här tiden förra året låg jag i min säng och skrek:
"förhelvete låt det bli ett nytt år!!! låt det hända något!! låt mig bli äldre" rakt in i kudden.
det här året är det precis tvärtom.
för allt det där jag ropade blev sanning. saker hände och allting känns så himla bra. så bra så att man inte vill ändra på det. jag vill inte bli ett enda år äldre!! vill inte behöva bli vuxnare. vill inte flytta. vill inte byta skola. men jag måste. 2011 är året fyllt av tvång och måsten. jag känner det. jag känner mig redan vuxnare. känner att jag måste ta ansvar för någonting. vad för något?
jag vet inte.
jag vet ingenting, 2011 är året fyllt av ovetskap. att inte veta vad som ska hända.
att ligga i sängen och skrika rakt in i kudden
"förhelvete låt tiden stanna upp!! låt mig känna trygghet bara lite till."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar