10/19/2012

STHLM I LOVE U BUT UR BRINGING ME DOWN

det är en alldeles alldagligt vanlig onsdagmorgon i min nya dyra solnalägenhet. 436 km från min familj och 348 km från den jag är kär i. jag diskar, kokar kaffe, äter frukost och kollar tre avsnitt av how i met your mother precis som jag alltid gör. gör allt på rutin; orkar inte sminka mig, tar på mig samma kläder som igår och går sedan fyra minuters promenaden till stationen. klockan är strax efter 10 och vid den här tiden är perrongen ändå hyfsat välfylld av viktiga kostymgubbar, trötta förortskärringar och småkillar i fotbollskläder. väl på tåget hamnar jag mittemot ett äldre par som håller hand och bara verkar allmänt snälla. jag vet inte varför det är precis just då det brister, men det gör det. i hörlurarna dånar sean kingstons 'beautiful girls', vilken antagligen är den gladaste låt jag vet men jag börjar storgråta. jag gråter för att jag inte träffat mamma sedan augusti, för att jag ännu inte känt min brorsdotters små ben sparka mot carolines mage, för att det är 4 jävla dagar kvar tills jag får träffa rasmus, för att jag inte orkar höra hur rösten på t-centralen ropar ut att tåget mot hässleholm står inne på spår 9 och för att jag inte för allt i världen inte vill sälja fler dipsåser eller ost/bacon eller dubbelt kött eller cheeseburgare eller nånting. men mest av allt gråter jag för att jag förstår att jag inte alls vill bo i stockholm. 



 redan i maj, efter beskedet om att jag inte blivit antagen till textilhögskolans modedesign kom, har jag drömt om att ta mitt pick pack & dra hit. i borås hände ingenting och här händer allt. det är lösningen på all trisstess och en chans att hitta en plats som kan kännas hemma igen. på sätt & vis har jag misslyckats totalt med allt jag tänkte, men samtidigt har jag aldrig känt mig så hemma som när jag kom till hässleholm vid lunchtid i torsdags eller kramade om rasmus i lördags. kanske behövde jag det här för att förstå vad jag verkligen vill och behöver, trots att det slitit på både kropp och hjärta. 

 vad jag behöver nu är en rejäl dos familjemys, skogspromenader, kortare resväg till rasmus, mina bästa kompisar och mitt fina fina skåne. så nu kastar jag in handduken, slår blicken i golvet, vinkar adjö till stockholm och flyttar hem. jag som brukar prata om hur viktigt det är att man vågar göra saker, flytta och förändra sig gör nu tvärtemot. ärligt talat känner jag mig misslyckad som inte längre vill det jag bestämt mig för, att jag inte lyckats få det att bli så som jag tänkte och för att min plan inte gick i lås. men samtidigt som jag ligger ner och gråter måste jag resa mig upp och erkänna att jag gjort fel för att kunna göra om och göra rätt. det har gått käpprätt åt helvete så nu flyttar jag hem, okej, fine. 

ett fel närmare rätt eller nåt sånt klyschigt man brukar säga för att bortförklara sina misstag, men det är faktiskt så sant som det är sagt. det kan kännas sjukt tungt att erkänna både för sig själv och andra hur fel det faktiskt blivit och att man vill ta sig ur. det är jobbigt att behöva rasera allt man arbetat för att bygga upp. att bestämma ett möte med chefen för att säga upp sig. att ringa sin supergulliga hyresvärd och berätta att man vill flytta ut. det är sjukt tungt, särskilt som man samtidigt känner sig ledsen och trött och bara vill hem hem hem till soffan och kolla halv åtta hos mig samma tid samma kanal varje kväll. men om det skaver så gör det, och nu såhär halvt i efterhand känns det nästan modigare av mig att våga ge upp, än att "hålla ut" och stanna kvar.
må för guds skull inte dåligt i det ni gör. gör om, gör bättre!!!!! vi förtjänar det bästa!!!

35 kommentarer:

  1. Men det är klart man får ångra sig, klart man får åka hem, klart att man får inse att den här staden inte var rätt. Det viktigaste är ju att du faktiskt vågade prova! Annars hade du kanske suttit där och längtat bort, men nu vet du hur det är och nu kan du åka hem och vara stoltast i världen för att du vågade. Du vågade flytta men du vågade också flytta tillbaka, det är det allra modigaste!

    SvaraRadera
  2. Du har så rätt! Nu har du provat och kommit fram till att du vill vara närmare människorna du älskar. Kram.

    SvaraRadera
  3. jag gjorde nästan samma sak i början av hösten. hoppade av min treåriga utbildning efter en termin. trodde det var min dröm, att jag måste plugga, att jag skulle bli journalist, att jag skulle bli galen om jag bara jobbade på konsum. precis innan sommaren gick jag sönder pga av skolan istället. om en halvtimme ska jag dra till konsum och mina fina kollegor och tjäna pengar så jag kan åka precis vart jag vill när jag vill. man får ångra sig om man vill, det betyder inte att man gav upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. åh!!! så kände jag med. att man skulle vara helt misslyckad om man verkligen inte pluggade till någonting bra. att man inte ville dö i en kassa på ica. att jobba på en snabbmatsrestaurang var det mest nedvärderande jobbet man kunde ha. men nu. nu jobbar jag på en sådan själv, och söker nya jobb för att jobba lite till nån annanstans. för jag har hoppat av alla kurser jag någonsin pluggat. inte för att de är dåliga utan för att jag helt enkelt inte har motivation till det. så nu gör jag vad jag vill för tillfället. plugga eller ej. det får helt enkelt bara komma av sig själv någon dag. men inte nu.

      Radera
  4. du ska inte känna att du misslyckats! det viktigaste i livet är att må BRA. du kommer att uppleva så mycket i livet som du inte har en aning om just nu, du kommer att våga massor med gånger till och uppleva det du vill uppleva, och det behöver inte hända EXAKT NU. och du VÅGADE!! komihåg det! om du hade suttit kvar där du var tidigare och bara tänkt "jag vill jag vill" och inte gjort något hade det varit en annan sak, vilket många också gör (aldrig vågar) men du gjorde ju precis det du ville och flyttade till en främmande stad! DET är coolt! kram!

    SvaraRadera
  5. du ska vara riktigt jävla stolt över dig själv. det var inte förrän jag sa upp mig på mitt förra jobb som jag insåg hur dåligt jag hade mått. nu har hela min bild av att jobba förstörts och jag är rädd för att börja igen. men jag mår i alla fall bra nu!! puss. allt kommer bli fett igen.

    SvaraRadera
  6. fast du har inte alls misslyckats, tycker jag! du vågade, flyttade, prövade och det funkade helt enkelt inte. och det är ju tusen gånger modigare att inse att något inte passar och våga flytta tillbaka än att hålla ut "bara för att". <3

    SvaraRadera
  7. Hela min familj flyttade från mitt hem till en storstad, så kan aldrig flytta hem nu. Mina vänner är avundsjuka att jag kan gå på trånga lägenhetsfester eller ens gå på weekday varje dag om jag så skulle vilja. Men sjäv avlider jag i denna monotona jävla vardag. Du valde rätt, lovar.

    SvaraRadera
  8. Du har ju inte gjort fel. Det blev ju bara inte som du tänkt och det var inte det du ville. Och det är ju inte att DU har gjort fel utan att hela GREJEN är fel. Hade du inte provat det hade du ju aldrig vetat att det inte kändes rätt:) Och det är aldrig fel att ändra sig. Det är ditt liv. Ingen annans

    SvaraRadera
  9. Jag tycker du bara gjort rätt. Allt man väljer att göra har ju risken att man inte kommer gilla hur saker och ting blir, men det viktiga är ju att man vågar ta den där risken, för då hittar man rätt till slut, trots ev. omvägar. <3

    SvaraRadera
  10. Så himla rätt! Har hunnit göra flera sådana saker i mitt liv. Man känner först att den där stora förändringen man längtat efter kommer bli så bra och allt är så rätt och äntligen händer det.
    Sen blir det bara helt åt helvete och då är det lika bra att dra sig ur.
    Bytte jobb efter fyra år på samma ställe för ett år sedan. Bättre betalt och bättre social status och allt det där och allt skulle vara så himla fint där.
    Men jag vantrivdes och ville inte alls efter fyra månader och det var så tungt att erkänna för alla att jag inte ville ha det och att jag skulle gå tillbaka till mitt gamla jobb igen, men jag gjorde det och lovar att jag inte har trivts bättre någonstans nu.
    alla förändringar är bra, även de där det känns som att man bara tar ett kliv tillbaka.

    SvaraRadera
  11. Jag tycker det är så starkt av dig att säga och "ge upp". För även om det låter lite finare att dra till stockholm och starta ett liv så är det ju inte rätt för alla. jag tycker du är modig som vågar lyssna på vad du verkligen vill!!

    SvaraRadera
  12. Ja, som alla sagt handlar det inte om att du ger upp. Du ändrar dig bara. Precis som du kommer ändra dig igen och igen om en massa andra saker också. Det bästa är att testa för annars kommer man aldrig göra de där riktigt bra valen. De där valen man ser tillbaka på och tänker: Fan, vad bra att jag gjorde det där. Vart hade jag varit om jag inte hade valt att göra så?

    SvaraRadera
  13. du är finast i hela världen!

    SvaraRadera
  14. jag vill också från stockholm, vad bra att du bestämde dig

    SvaraRadera
  15. du är modig, jätteduktig och du verkar vara världens roligaste och snällaste!!!! ge inte upp textil högskolan ändå tycker jag, för du har verkligen en talang, lova mig!!!!! alla dina kläder du har designat har varit sjukt snygga och man ser att du har en bra idé bakom dem, snälla ge inte upp den drömmen! jag tror på dej! <3<3<3 /karin som har följt din blogg jättelänge :)

    SvaraRadera
  16. Du gör rätt val. Stockholm framställs som den bästa platsen i Sverige, men där ditt hjärta finns bör du vara!

    SvaraRadera
  17. Alltså du förstår inte hur glad jag blir över att läsa detta. Jag har precis insett samma sak. Jag flyttade till Berlin i hopp om att leva livet, men insåg efter en tid att inga fester väger upp ensamheten och saknaden efter min familj. Jag känner mig misslyckad och trött på alla kommentarer. Men fan vad jag är glad över att jag gjorde det. Att våga åka. Att våga erkänna att det inte är rätt. Tänk så mycket man lär sig av bara det! Och om 3 veckor är jag tillbaka i Skåne och det känns så jävla gött!!!!!! Elin, you are awesome.

    SvaraRadera
  18. Vad skönt att du vågade ta beslutet! Jag gjorde precis samma sak för tre veckor sedan. I flera år hade jag varit fast besluten att jobba ett år utomlands, men när två månader i usa hade gått och de senaste veckorna mest hade bestått av en konstig tom känsla i hjärtat och springturer som alltid slutade i att låta tårarna rinna, så visste jag att jag hade fått nog! Att komma hem och se mamma och pappa stå och vänta på mig på flygplatsen var nog den bästa känslan i världen:)

    SvaraRadera
  19. Som din pappa stöttar jag dig som vanligt i dina beslut. Det gör jag inte bara för att jag tror du fattar rätt beslut. Jag gör det för att du fattat ett beslut som du är helt övertygad är rätt. Att ta beslut är en stor del av livet, beslut som är rätt och också ibland fel. Förhoppningsvis är majoriteten bra beslut fler än fel beslut. Det viktigaste när man gjort ett beslut som inte blev som man tänkt sig är att analysera och sedan agera för att mildra konsekvenserna.
    Jag tycker du gjorde helt rätt att flytta till Stockholm och jag tycker att du gör helt rätt som flyttar hem. Plötsligt känner jag mig ännu mer som pappa nu när du är i min närhet. Jag hör att du är glad igen, hör dig sjunga, jag hör Håkan Håkan Hellströms musik, symaskinens dunkande ljud, du har lärt mamma o mig att spela Quiz. Om du bara visste hur mycket jag älskar dig.
    Rätt som det är kommer du med några nya idéer, det vet jag. Men du vet också att jag står bakom och är med dig, i vått o torrt.

    SvaraRadera
  20. Din pappa svarar så bra!

    Jag har varit i samma situation som du. Flyttade till ny stad och började min "drömutbildning" men allt var bara fel och det blev inte rätt förrän jag flyttade hem igen. Tänker mycket på det trots att det var ett tag sedan. Det känns så bra nu!

    Du är redig och du klarar dig. Lycka till med allt!

    SvaraRadera
  21. Jag har varit i din situation, mer än en gång..jag har flängt hit och dit, i hopp om att hitta "det som är jag". Ibland har jag stannat kvar på ett ställe och det har varit helt underbart, men sen har jag även åkt iväg för att återvända hem efter två dagar, snacka om fail, fast ändå inte. Det ledde till att jag åkte hem, hem till fina skåne och allt som jag så längtade efter. Nya dörrar öppnas och pang bom så var jag iväg igen när jag väl hunnit tröttna på att vara hemma och var sugen på äventyr. allt löser sig, bara man har den inställningen så blir det så mycket lättare. Allt kommer lösa sig för dig med, vilken fin papps du har förresten!

    SvaraRadera
  22. BRA ELIN! PUSS!!!

    SvaraRadera
  23. jag hoppas du inte tar illa upp, men jag vet att du har suttit i samma hitta-lägenhet-sits i stockholm som mig..

    den du ska flytta ifrån, har du någon påverkan om vem som får bo där härnäst?
    och hade man isf haft råd med den som student?

    känns lite fräckt att fråga, men du vet hur det är!

    SvaraRadera
  24. ÄLSKAR din pappas inlägg!!!TACK!!!

    Såhär då. Jag är lixom 30 och gift o har barn o sånt och läser lite ibland i din blogg för att du är där jag var för så många år sedan och för att du vågar vara lite av allt det som får världen att bli sådär galet bra...

    Jag tror att du när du är sketagammal kommer att tycka att det här beslutet om att flytta hem för en stund var det bästa du gjort..för livet börjar idag..och du vill inte bygga livet på ångest och splittrade känslor utan du vill bygga ditt liv på trygghet och kärlek..sådeså..

    SvaraRadera
  25. Hörredu! Du vågade ju! Det är det du alltid förespråkar och det är det man ska göra man ska våga. Och det var det du gjorde! Och du klarade det ju också. Du fixade alting du behövde. Men ibland så räcker inte det. Ha det nu aaasfint hemma och nästa sak dugör blir säkert bättre! :D

    SvaraRadera
  26. började fingråta av din pappas kommentar :') åh du är modig som gör det som känns rätt! (kom gärna till malmö va, så startar vi nåt nytt och fint hääär!)

    SvaraRadera
  27. Fan vad gött inlägg, Elin! Det är sant, man måste våga ta olika vägar för att hitta den väg som passar en bäst. Hoppas det blir bra närmre din familj, din Rasmus och dina vänner! :)

    SvaraRadera
  28. Det blir inte alltid som man tänkt sig, så är det ju i livet. Så himla starkt av dig att berätta det fastän du skäms, vilket du inte ska göra. Det viktiga är ju att man mår bra här i livet och hur och var man mår bra kanske inte är på det viset man själv trodde.
    Och åh! vad fint skrivet av din pappa! (:

    SvaraRadera
  29. Just nu är jag i precis samma sits och det här inlägget och alla kommentarerna får mig att må bättre!!

    SvaraRadera
  30. Och där började jag gråta mitt i texten. Saken är att jag varit i din sits och känner igen mig så in i helvete. Jag flyttade till Bryssel efter nian och skulle jobba som au pair, i en mamma-son-familj som jag ändå kände. Men det var bara så fel. Jag ville verkligen inte vara där.

    Allt rullade på, jag började lära känna folk, jag lärde mig franska. Jag hittade på egen hand. Men precis som du säger så är det bara en genomskinlig jävla rutin för att inte tänka på hur fel det egentligen är. Varje kväll grät jag i telefonluren med mamma och pappa. Usch, vad jobbigt det var.

    Jag börjar gråta när jag läser ditt inlägg om det här för jag känner med dig så innerligt. Hur det skaver i bröstet konstant men man vill inte riktigt lyssna på vad det är som är fel eftersom det känns som om man misslyckat om man ger upp det hela och åker hem. Att man kommer ångra sig efteråt. Men jag kan verkligen säga dig det. Är det något jag ALDRIG ångrat så är det att jag efter tre månader lämnade allt och åkte hem till min familj. mina vänner. mitt sverige.

    Du har lyckats, Faktiskt, Elin. Du har kommit på vad du vill mitt i vardagstristessen. och det är det inte alla som gör. Så var glad!hur kan det vara att misslyckas när man valde fel från början!?

    Vad skönt att du vet nu, vad du vill! Tack för en innerlig och fin blogg! Lycka till! Massa kramar!

    SvaraRadera
  31. Vilken fantastisk pappa du har måste jag tillägga!

    SvaraRadera
  32. Vad tuff du är, som kan både bestämma dig för något stort och genomföra det, och sedan känna när det är läge att låta bli, åka hem, känna efter, börja igen, börja bättre. I den stunden är du så inspirerande och klok, att det du gör/inte gjorde, konkret, inte har ett dugg med saken att göra tycker jag. Tack!

    SvaraRadera
  33. Huvudsaken är att du provade! Provar man inte så kommer man alltid tänka; tänk om jag bara hade gjort det, försökt, undrar hur det skulle vara?
    Och det som känns rätt från början kan vara fel senare, så är det bara :)

    Tjusig blogg förresten, ska nog kika in här igen!

    Ha en fin helg

    SvaraRadera